Backe betydelse

Ordet backe på svenska syftar vanligtvis på en sluttande yta eller en liten kulle. Det används oftast för att beskriva en uppförsbacke eller nedförsbacke på en väg eller en annan yta. Till exempel kan man säga Jag cyklade uppför backen för att beskriva att man cyklade uppför en sluttande väg.

Exempel på användning

Det var en brant backe att klättra uppför.
Skidåkarna åkte nerför den snöiga backen med fart.
På sensommaren är backen täckt av vackra blommor.
Det fanns ett gammalt slott på toppen av backen.
Vi tog en paus och satte oss på en sten mitt i backen.
Hon sprang nedför backen och kände vinden i håret.
Skogen på sidorna om backen var full av lövträd.
Det fanns en cykelbana bredvid backen för motionärer.
Solen sken över den gröna backen och skapade skuggor.
Vi plockade blåbär längs med stigen som slingrade sig uppför backen.

Synonymer

Sluttning
Kulle
Bakke
Höjd

Antonymer

försida
fram
framsida
front

Etymologi

Ordet backe härstammar från fornnordiska ordet bakki, vilket betyder sluttning eller backe. Det kan även härledas från det fornsvenska ordet bak, som betyder baksida eller det som är längre bak i rummet eller i terrängen. I dagens svenska används ordet backe främst för att beskriva en sluttning eller en upphöjning i terrängen.

koagulera • onus • praktvagn • mot • ranson • plyte • sarkastisk • passa •