Ducka betydelse
Ordet ducka betyder att böja sig framåt eller neråt för att undvika något eller för att visa respekt. Det kan även användas i överförd betydelse för att beskriva att man klarar av eller hanterar en situation på ett bra sätt.
Exempel på användning
- Du behöver ducka om du vill undvika att slå i huvudet.
- Barnet duckade snabbt när bollen flög mot honom.
- Vi måste ducka för att komma fram under den låga dörren.
- Hunden duckade när den hörde åskan dundra.
- Jag försökte ducka för att undvika regndropparna.
- Vid fara är det viktigt att kunna ducka snabbt.
- Det är svårt att ducka när man har en ryggsäck på sig.
- Vi måste ducka för att ta oss igenom den trånga gången.
- Vi såg ankan ducka under vattenytan för att leta efter mat.
- Det är viktigt att ducka när man går genom den låga passagen.
Synonymer
- undvika
- krypa
- vika sig
- nerkänta
- duckning
Antonymer
- dyka
- höja sig
- resa sig
- stiga
Etymologi
Ordet ducka härstammar från fornsvenskans duka, vilket betyder att böja sig ner eller att gå ner. Det kan härledas till fornnordiska ordet dukka som betyder att dyka ner eller att sänka sig. I dagens svenska används ducka främst i betydelsen att undvika något eller att klara av en svår situation. Exempelvis kan man säga att någon duckar för en fråga, vilket innebär att de undviker att svara på den.
duglig • glesa • kontor • huggkrok • vrida • apparition • kritisk • trogen • varv • polemiker •
