Transistor betydelse
Ordet transistor på svenska betyder en elektronisk komponent som används för att förstärka eller reglera elektriska signaler i elektroniska kretsar. Transistorer används ofta inom elektronikindustrin för att styra strömmen i olika typer av elektroniska enheter.
Exempel på användning
- En transistor är en elektronisk komponent som används för att förstärka eller styra elektrisk ström i en krets.
- Transistorer ersatte tidigare vakuumrör och blev en nyckelkomponent inom elektronik.
- Det finns olika typer av transistorer, såsom bipolära transistorer och fälteffekttransistorer.
- Transistorer är vanligt förekommande i olika elektroniska enheter, såsom datorer och mobiler.
- Transistorer kan fungera antingen som förstärkare eller som brytare i en krets.
- Utvecklingen av transistorer har haft en stor inverkan på teknologins framsteg.
- Transistorn uppfanns av forskarna John Bardeen, Walter Brattain och William Shockley år 1947.
- En transistor består av tre lager, emitter, bas och kollektor, som styr strömmen genom komponenten.
- Transistorer används även i radioapparater, förstärkare, bildskärmar och många andra elektroniska produkter.
- Transistorer är en grundläggande byggsten inom modern elektronik och har revolutionerat branschen.
Synonymer
- Övergångselement
- Semiconductor
- Halvledare
- Transistorelement
Antonymer
- Elektronrör
- Halvledare
- Komponent
- Modul
- Krets
Etymologi
Ordet transistor kommer från engelskans transfer resistor och syftar på en komponent som används inom elektroniken för att styra elektriska signaler. Transistorer kan förstärka eller styra strömmen i en krets och är grundläggande för många moderna elektroniska enheter.
veranda • ryslighet • beige • fruktan • ila • shag • scoop • fall • fik •
